Den bästa versionen av mig själv

Det var länge sen, eller har jag någonsin varit den bästa versionen av mig själv?

Senaste besöket hos min psykolog så lärde hon mig att andas, då är det ganska långt kvar till att vara grundad, värderingsstyrd och trygg. Andas är en funktion som är automatisk, man kan inte hålla andan så länge att man dör. Du svimmar förmodligen och andningen kommer då igång av sig själv och du överlever. Men det finns mycket i andningen som är viktig att tänka på - får du för mycket syre så hamnar du i flyktläge, du känner dig hotad och behöver all syre du kan för att kunna springa fort från hotet. Det är jobbigt att fly från rovdjur hela dagarna - det finns inte ens några i min verklighet. För mig är det inget yttre hot, det är ett inre. Då behöver hjärnan inte så mycket syre - tvärtom faktiskt.

Ni har alla hört om Maslows behovstrappa;

Det första trappsteget är alltid längst ner.

En visualisering av var jag har befunnit mig skulle kunna vara att ni ser mig längst upp på toppen, balanserandes på lilltån. Jag föll, föll så hårt, rakt ner och hamnade till och med under fysiologi steget.

Man skulle kunna likna det vid en tårtfabrik, jag har jobbat på en så jag vet vad jag pratar om. Där är alla steg så viktiga om det överhuvudtaget ska bli en tårta. Men, grunden är den viktigaste. Kommer det inte ut en tårtbotten från ugnen så kan det inte ens börja produceras en tårta. Skulle det däremot börja strula lite längre upp på bandet så kanske grädden blir lite sne, eller att tårtan får för lite sylt eller bär på sig - det blir ju ändå en tårta även om den inte blir perfekt. Botten - grunden behövs alltså för att hitta en riktning.

Har man tillräckligt länge försökt lappa ihop toppen utan en grund så faller man tillslut.

Igår la en kvinna sin hand mot min axel (det var så fullt på bussen) och jag kände direkt att tårarna brände i ögonlocken. Jag kunde inte hålla emot, beröring, den kan vara magisk men den kan också göra så ont. Förutom mat, sömn, luft och vatten så behöver vi närhet.

Rör någon idag, ge någon en kram, se någon i ögonen och bekräfta - på riktigt.

Johanna