Ensamvarg eller Flockdjur

Hur kommer det sig att vi i Sverige är det mest isolerade landet i världen? Vi är ju för sjutton flockdjur, eller? Skulle det kunna finnas en röd tråd i att vi också rent statistiskt har de högsta siffrorna när det gäller psykisk ohälsa?

Jag kan själv! "Ensam är stark". Först ska jag älska mig själv - på riktigt, sen kan jag få den perfekta relationen att fungera.

Jag är en ganska social person, har lätt för att prata, är nyfiken på människor och deras historia. Men jag har kommit på mig själv flera gånger att jag tittar ut i "kikaren" på dörren så att ingen annan går ut samtidigt som jag, för jag "vill" inte möta någon i trappuppgången. Fri passage liksom... Vad har hänt? Varför? Vad är jag rädd för, och varför har jag förändrats?

Det är så lätt att vilja försvinna - som strutsen.

Pratade länge med en av mina bästa vänner igår, då plötsligt känns det som att "hålet" fylls på - det där jag väntar på. Korpen blir mindre och skrattmåsen låter som att han har en kork i halsen. I ensamheten blir demonerna större och perspektiven försvinner, likaså verkligheten.

Så - vad gjorde jag utan min familj och mina fina vänner? Vem skulle jag vara utan alla möten och historier från andra? Ingenting.

Härmed lovar jag er att jag aldrig ska titta ut i "kikaren" innan jag går ut - vem vet vad som kommer hända? Jag bryter iaf ett mönster, ett beteende och öppnar mig mer för världen.

Så, upp med huvet, sträck på dig. Be inte om ursäkt för att du finns. Gör något bra och fint av det istället.

Ringar på vattnet du vet!

Tillsammans är vi starka!

#livet #vänner #förändra #detlillablirdetstora

Johanna