Som att du har en skrattmås i örat!

Hur högt kan de skratta egentligen, det är som ett hån. SCHAS!

En skrattmås skulle kunna sammanfatta min dag, med ett skratt som skär in, rakt in och nästan klyver mig. Tänk dig då att samtidigt som du blir klyvd, så har du en olyckskorp rakt in i hjärtat (den blir iof också klyvd av hånskrattet vilket

Finns det ens någon fågel som heter olyckskorp?

blir en tydlig symbolik i sammanhanget). Jag vet inte om jag behöver förtydliga min dag ytterligare, men för att ni verkligen ska förstå så tänker jag dyka lite djupare och beskriva vissa känslor.

Jag lever i en verklighet som inte är verklig, typ som en amerikansk Feel-Goodfilm. Det kan ju utåt sett låta helt fantastiskt och romantiskt, men det är ju inte verkligheten. Idag försökte jag köra en scen ur Sex & the City när Miranda och Steve lägger allt bakom sig. Det gick inget vidare. Näktergalen kliver in och gör mitt liv så enkelt, några minuter. Den kvittrar så vackert i mitt öra och övertygar mig om att det är precis den vägen du ska välja. Men i samma stund som jag försöker, så kommer korpen och skrattmåsen och sätter mig på plats. - HAHAHA är du verkligen så naiv, se på dig själv. Ryck upp dig, och skäms för allt du är.

Jag lever INTE i en amerikansk film, utan i det som jag inte kan kontrollera. Det handlar om acceptans och tillit. Tänk att det kan vara två så svåra ord med all sin innebörd. Jag vill inte det, jag vill mer ha den känslan av att det finns något som är enkelt, stort och jävligt vackert.

I den verklighet jag lever just nu finns det alltså en skrattmås, en olyckskorp och en liiiiten liiiiten näktergal. Vilken ska bort, eller vad ska läggas till?

Men det fina i kråksången är att jag faktiskt längtar lite efter imorgon.

Johanna