Sugklocka, njursten, moderkaka och en tennismatch
- johannabalter
- 15 jan. 2019
- 3 min läsning
Fy farao!!
Alla kurser hade vi gått; andningskurser, föräldrakurser, förlossningskurser. Jag hade varit besatt av förlossningsserier, läst så många böcker, bland annat om att man inte ska tänka att man är sjuk när det är dags att föda. BB ska alltså inte förknippas med ett sjukhus, tänk bortom det, nu råkar BB bara ligga på sjukhusen men - du är inte sjuk.
Såhär i efterhand så tycker jag det finns en solklar anledning till att BB ligger just på sjukhus,
- Flytta det för guds skull inte någon annanstans.
Det började så fint, alldeles tysta smyger vi in på BB Stockholm en kall natt i Januari. Får ett rum (väldigt likt ett hotellrum) med underbar personal. Värkarna kommer var nionde minut och hade gjort det i snart ett dygn. Jag sätter mig på pilatesbollen, smeker magen och ler mot Roger. Snart, snart får vi möta denna lilla människa som vi har skapat.
Akupunktur är bra, gå längs korridoren är bra, bada kanske är ännu bättre, sitta i förlossningspall gör att trycket neråt ökar - det är bra. Äta är mindre bra för det finns risk att man kräks då.
- Sov Roger, det är ok, det här kommer ta tid.
Ska man ha feber? Feber som stiger ganska fort? Ska man ha en sjuk smärta i ryggen, en smärta som är bra mycket värre än värkarna? Nähä, det var ett njurstensanfall - och febern - jaha det var någon slags influensa. Why not!
Förlossningsbrev (naturlig förlossning, ingen smärtlindring, härlig musik i bakgrunden, absolut inte sugklocka osv) - släng dig i väggen. Kan jag få en tändsticka och elda upp skiten. GE MIG ALLT NI KAN MOT SMÄRTAN - NU!!
Inne på tredje dygnet på BB, äntligen helt öppen. Nu ska jag bara krysta ut miraklet - tänker hela tiden - du är inte sjuk, du ska bara föda barn. Det värsta måste vara gjort nu, eller? Två sköterskor på magen som pressar allt de kan, men det händer ingenting. Det måste bli sugklocka - jamen självklart - varför inte?
-Stäng av musiken!
Nu säger jag det här bara en gång, läkaren kommer in sätter fast sugklockan på det lilla lilla huvet spjärnar med sin fot mot min rumpa och drar. Hörde ni, spjärnar med foten... jag ser honom mellan mina ben (läkaren alltså) plötsligt hör jag en smäll och han ligger på golvet. Sugklockan släppte, och ingen bäbis.
Det blev alltså akut snitt. Roger blev lite bekymrad när läkaren inte hittade till operationssalen. Kanske berodde det på att han var inne på sitt tredje dygn som tjänstgörande? (Han sov tydligen någon halvtimme då och då och lugnade oss med att det går finfint).
Men så äntligen var han här, vår underbara lilla Noa. Alldeles perfekt.
Roger kom på att han hade en tennismatch så vi åkte självklart hem, dagen efter Noa föddes. (Det var ju en viktig match i grupp 5 i Enskedes klubbserie) Amningen var inte igång, men det skulle ju lösa sig hemma...
Precis när vi står färdigpackade och ska åka så knackar det på vårt rum. En av sköterskorna frågar;
- Din moderkaka ligger i kylen och det är bara ta med den hem om ni vill?
- Moderkaka?
- Ja, vissa vill ta med den hem och plantera under ett träd, "livets träd".
- Det är ok, ni kan behålla den. Vi bor i lägenhet och jag tror det skulle kännas lite konstigt att plantera den på gården.
Detta är nio år sedan idag. Vi hade ingen aning, men att vara förälder är det största jag upplevt.
- Jag älskar dig Noa - till månen och tillbaka!
Johanna
Comentarios